Dagboken

- - -  2 0 0 5 - - -

1 december 2005
Två dagar på läkarstämman som i år har temat psykisk hälsa. Det var verkligen mångabra föredrag. Önskar bara att det varit mer folk totalt. Anders Milton, Mikael Sandlund och jag själv medverkade vid ett symposium tillsammans med Lennart Lundin, Agneta Öjehagen och Tom McNeil med titeln Psykiatrireformens målgrupp och framtiden. Mikael pratade om vilka målgruppen var och hur det har förändrats, Lennart om kognitiva funktionshinder och kommunen och landstingets roll. Agneta talade om psykisk sjukdom och missbruk och presenterade en studie om framgångsrik intervention med en enkelt informationsinsats till personer med riskkonsumtion. Symposiet avslutades med att Tom som är årets David Ingvar pristagare höll sin föreläsning om tidig prevention vid schizofreni. Mycket intressant för det är klart att det är det vi helst önskar oss: att det skulle gå att förebygga schizofreni. Men det verkar vara en bit kvar även om vi har mycket kunskap.

28 november 2005
Besök av Inger och Gunilla från Humanteknik i Karlstad. De ska just starta igång sitt projekt att samla ett nätverk i Sverige för att stödja utvecklingen av att använda hjälpmedel vid psykiska funktionshinder. Deras tidigare projekt Humanteknik har vait framgångsrikt. De kan förmedla beskrivningar från personer som använt komihågklockor, bolltäcken mm och som kan beskriva stora förändringar i sitt liv tack vare detta. Läs mer på www.humanteknik.se
Det behöver göras mycket på området för trots att dessa hjälpmedel finns tillgängliga över hela landet så är det få som får dem förskrivna och får tillgång till dem. Det är lättare med synliga funktionshinder. Behovet av rullstol, syn- och hörselhjälpmedel är lättare för oss att förstå och känna igen. Nu ska det i alla fall bli ett stort lyft för kognitiva hjälpmedel.

24 november 2005
På väg hem från Lund och två dagar om kunskapsläget inom psykiatrin som anordnades av Vårdalsinstitutet. Det har varit två riktigt bra dagar med titeln möte mellan forskning, strategiska beslut och vardaglig tillämpning. Många korta koncentrerade föredrag av kunniga föreläsare. Tänk så mycket kunskap det finns inom området och samtidigt är det så lite vi vet. Det känns som det är en annan inställning till forskning och utvärdering i dag än för exempelvis tio år sedan. Då fanns inställningen att psykiatrin var ett område där man inte kunde mäta. Åsa Moberg, sa så klokt att det behöver inte var någon motsättning mellan hårda data och mjuka värden och det är ju helt sant. Självklart måste vi inom psykiatrin kunna redovisa vad vi gör, vilka resultat vi får och vad människorna som använder våra tjänster tycker om de får.
Experter inom olika områden sammanfattade vad vi vet idag och vi konstaterade tillsammans att det finns en hel del kunskap inom området som inte används. Kvoten mellan den kunskap som används i vården och den kunskap som finns borde vara så nära 1 som möjligt. Det fanns också stor enighet kring att det behövs mer klinisk forskning inom såväl allmänpsykiatri som inom äldrepsykiatrin. Området behöver få högre status sa flera och någon uppmanade politikerna att ordna det. Jag tänker att det inte är någon annan som kan ge oss status utan det måste vi se till själva. Jobba med våra egna fördomar, vår självbild, vara aktiva, offensiva, hitta strategier för att implementera ny kunskap, prioritera så störts behov får först och mest, söka effektivaste organisation och arbetssätt. Vi kan göra så mycket tillsammans och var och en kan börja i sitt lilla hörn.
Vårdalinstitutets verksamhet har individen i fokus, sedd i ett socialt sammanhang med ett flervetenskapligt angreppssätt. Om Du vill läsa mer om så gå in på www.vardalinstitutet.net.
Ann har varit på en konferens om äldre som anordnades av Sveriges Kommuner och Landsting och Kerstin talat för politiker i Lycksele men jag har inte hört hur det var.

21 november
”Från ord till handling”, var titeln på det idéseminarium som vi anordnade idag kring brukarinflytande. Vi blev tvungna att byta lokal för det var så många som anmält sig. Intresset var mycket större än vi vågade hoppas på. Det kom personer med egen erfarenhet, personal i kommun och landsting, administratörer och några politiker. Vi fick lyssna till Joel Slack från USA, som är en person som när han efter några år med allvarlig psykisk sjukdom tillfrisknade började arbeta som ombud för andra patienter men så småningom blev rådgivare i psykiarifrågor åt guvernören i Alabama. Vi fick också höra flera goda exempel från återhämtningsprojekt, olika aktiviteter där egenmakt och brukarinflytande fungerat i praktiken. Det blev en mycket stimulerande dag. David Ershammar som höll i dagen kommer att göra en sammanfattning som kommer att ligga på vår hemsida.

18 november
Kvalitetsregister möte i Göteborg. Det kom drygt 60 personer från olika delar av Västra Götaland och Halland. Jan-Åke Simonsson, regionråd Västra Götaland inledde. Den nya chefen för projektet Resurscentrum KPV Kristina Lange-Carlsson var med. Det känns att detta med kvalitetsregister verkligen är på gång nu. www.kpvcentrum.se för den som vill läsa mer.
Ann, Kristy och Mikael hade möte med några personer på Sveriges Kommuner och Landsting om personalförsörjning. Det finns med i våra direktiv men är så stort att det är svårt att veta var man ska börja.

17 november
Vi känner oss nog alla lite möra idag efter gårdagens planeringsdag. Trötta men nöjda stapplade vi hem igår kväll. Alla var på plats och vi drog kort igenom alla projekt som är på gång och alla andra aktuella frågor vi jobbar med.
Idag på eftermiddagen hade vi möte om nationella vårdgarantin. Förutom vi själva var det ett 20 tal företrädare från klinikerna ute i landet och den projektgrupp somfinns på Sveriges kommuner och landsting under ledning av Johan Calltorp. När vi kom trodde vi att psykiatrin låg långt efter i diskussioner och planering för hur vårdgarantin ska hanteras. Vi har även fått många frågor om den verkligen gäller psykiatri. När vi avslutad mötet hade vi förstått att vi helt klart är med på banan. Vi har flera grupperingar i Sverige som verkligen börjat arbeta med frågorna och enligt Johan Calltorp var vi långt på väg i vårt tänkande. Det var verkligen kul att få vara med på det mötet. Nästa steg blev att vi ska ses igen 12 januari för att diskutera vidare. då får de som kommit längst redovisa för oss andra och så bildar vi mindre arbetsgrupper som får arbeta vidare med olika frågor och definitioner.
Någon sa att vi i psykiatrin också måste jobba med vår självbild lite. Vi tror ofta att vi är sämst, placerar oss själva längst bak när det i själv verket är så att vi ofta har ett försprång i många frågor genom att vi är vana vid att hantera komplicerade verkligheter.
På förmiddagen träffades Ann, jag och Birgitta om insatser till barn med psykiatrisk problematik. Var på Sveriges Kommuner och Landsting med företrädare för barnpsykiatriska föreningen och skolläkarföreningen. Även detta ett konstruktivt möte även om det är svårt att hitta rätt.

15 november
Igår hade Ann och jag möte med den projektgrupp som funderar på gemensamma utbildningar för rättspsykiatri, kriminalvård, SIS och kommunennär det gäller ”psykiskt sjuka lagöverträdare” eller andra personer med risk att begå brott om de inte får bra insatser. Vi tittar på möjlighet till såväl grundutbildning som påbyggnadskurser för personer med högskoleutbildning. Det är Malmö högskola, Högskolecentrum i Vänersborg och Mittuniversitetet i Härnösand som varit med hittills. Det är så roligt med alla dessa gemensamma initiativ. När man sitter så här tillsammans blir det så uppenbart att vi har så likartade behov och utmaningar att möta.
Idag har vi haft gemensamt arbetsgrupps möte med Socialstyrelsen. Urban och Mikael var med på telefon. De har knåpat vidare på definitionen av psykiska funktionshinder. Vi tyckte nog alla att det börjar bli riktigt bra. Innehåller ett antal ”vinjetter” som fallbeskrivningar som gör att det blir lättare att förstå.

10 november
Nu är det många som startar aktiviteter utifrån psykiatrins dag som väl egentligen infaller 16 november. Se vår hemsida. Urban och Mikael är hemma i Umeå där har de aktiviteter hela veckan. Kul att det lever kvar. Jag tror att det är jätteviktigt att vi gör aktiviteter riktade till allmänheten och att psykiatrin syns ute i samhället.
Igår pratade vi framtid och strategifrågor med länsrepresentanterna. Det är både stora likheter och olikheter i vad vi tycker behöver förändras. Någon tyckte att samarbetet gick bra och att ansvarsgränserna mellan kommun och landsting var tydliga medan någon annan efterlyste just tydliggörande av ansvarsgränser. Det verkade vara stor enighet kring att det behövs någon typ av fortsatt stöd och driv på nationell nivå för att hålla igång utvecklingen inom området. Frågan är bara var och hur.
Claes-Göran Stefansson från Socialstyrelsen gladde alla genom att konstatera att kommuner och landsting kommer igång mycket lättare nu med utvecklingsprojekt och att de sker mycket ute i kommuner och landsting. Han kan tydligt se att vi startar på en annan nivå med satsningarna den här gången jämfört med vid psykiatrireformen för 10 år sedan.
Idag träffade Ann och jag företrädare för olika delar av kriminalvården och ett par psykiatriverksamheter. Vi skissade på ett par samverkans projekt mellan kriminalvård och psykiatri-socialtjänst. Alla var otroligt entusiastiska.  Det blev så tydligt att det finns många av de personer som är i våra fängelser som har så stora psykiatriska problem att de inte kan klara att tillgogogöra sig de behandlingsprogram man har inom kriminalvården. Om de kunde få psykiatriska insatser så att de kan gå i t.ex. program för att minska aggressivt beteende så borde vi dubbelt öka chanserna att det ska gå bra efter frisläppandet. Det borde vara ett samhällsekonomiskt kap på lång sikt.
Träffade också två som gör en film i Schizofreniförbundets regi. Han som intervjuade berättade om några möten med personer som har schizofreni. Han hade några speciella händelser som var så starka att det förändrade hans liv. Precis så kan jag känna och verkligen längta tillbaka till vanliga vårdarbetet och möten i ”verkliga livet”. Man kommer snabbt långt ifrån de människor det gäller och de praktiska vardagsnära frågorna.

8 november
Anders Milton redovisade dagsläget i vårt arbete för Riksdagens Socialutskott på förmiddagen. Han fick många intresserade frågor. Ledamöterna i Socialutskottet är imponerande kunniga i psykiatrifrågor. Det verkar finnas ett ärligt engagemang i frågorna och en vilja till förändringar. Det känns hoppingivande och ansvarsfullt. Vi måste komma fram med möjliga förslag som går att omsätta till praktiska lösningar. Allas hjälp behövs för att vi ska hitta lösningar på hur vi ska göra. Det räcker inte med vad som inte fungerar eller vad som behöver förändras utan förslag på hur praktiskt ska åstadkomma nödvändiga förändringar.
På eftermiddagen träffade Anders Milton cheferna för de regionala tillsyndmyndigheterna vid Socialstyrelsen. Även där möttes han av en positiv stämning och intresse. Det är kul att se att psykiatrifrågorna intresserar så många. Allt detta intresse borde båda gott för att det ändå ska kunna ske positiva förändringar.
Igår träffade jag ett gäng entusiastiska deltagare kring ett projekt att utforma enkla screening instrument till hjälp för att förebygga våldshändelser mot sig själv eller andra. En första version att provköra på ett antal akutmottagningar kan snart vara klar. I nästa steg bli det aktuellt att registrera åtgärderna, vad patienten får för insatser. Det är ju det som är det viktiga. Att vi vidtar bra åtgärder när vi uppfattar att det finns någon typ av risk. Vi borde ha en noll vision i psykiatrin för patienter som är kända: Ingen ska skada sig själv eller någon annan på grund av att de tappats bort av vården eller inte fått de insatser de borde. Då måste vården ta emot personer som söker hjälp även om de är påverkade eller stökiga. Det är kanske de som allra bäst behöver det.

1 november
En lite lugnare vecka.
Träffade igår en person från Nordiska rådet som har i uppgift att planera en konferens om psykiatri för ”Välfärds kommittén” inom Nordiska rådet. Psykiatri och psykisk hälsa är ett av de tema man har i Rådet under de närmaste åren. Mycket bra och spännande om man kan ta gemensamma nordiska initiativ för att lyfta fram området. Kändes hoppfullt.
Idag arbetsgruppsmöte med Socialstyrelsen och sedan på eftermiddagen möte med ett antal verksamhetschefer inom psykiatrin och Lasse och Anita från Sveriges Kommuner och Landsting. Vi pratade bland annat om chefernas roll för att få tillstånd förändringar. Alla var överens om att det hänger mycket på ett tydligt ledarskap men hur får vi fram många starka, tydliga, kloka, mogna chefer som vill satsa sin kraft på att skapa en god psykiatriverksamhet. Sveriges Kommuner och Landsting skissar på en ledarskapsutbildning för psykiatrichefer som kan bli ett hjälpmedel. En annan fråga som kom upp var: hur får vi till kraftfulla FOU satsningar inom området, helst gemensamt mellan kommuner och landsting och i samarbete med universiteten. Kunskapsutveckling och forskning liksom implementering av ny kunskap är oerhört viktigt för att förbättra innehållet i våra vård- och omsorgsinsatser men också för att höja statusen inom området.

28 oktober
Första regionala konferensen angående kvalitetsregister inom psykiatrin hölls i Stockholm. Det är nu full fart för att rekrytera enheter över Sverige till registren. Det finns idag fyra psykiatriska kvalitetsregister men fler på gång. Målet är att få en hög täckningsgrad av anslutna enheter över landet under det närmaste året. Nästa steg är sedan att få enheterna att tillfråga alla patienter om att delta. På sikt hoppas vi att resultaten från kvalitetsregistren ska kunna bli ett av de verksamma förbättringsverktygen. Men det är bara en pusselbit det behövs många andra förändringsverktyg också. Om du vill veta mer om de kvalitetsregister som finns så gå in på www.kpvcentrum.se
Var med Ann och träffade DD-nätverket på eftermiddagen. Det riktade projektet kring insatser till personer med både psykisk sjukdom och missbruk är på gång. Projektledaren Lena i Göteborg kommer att jobba i nära samarbete med DD-nätverket. Vi pratade mycket om olika utbildningsbehov. Den Case-manager utbildning som Sveriges kommuner och landsting driver tillsammans med tre län var mycket efterfrågad. Vi vet att det är många län som med sina länsmedel kommer att göra satsningar inom området varför det är viktigt att hjälpa till med bra utbildningar. En del i det riktade projektet ska bli att skapa tillfällen för erfarenhetsutbyte och kunskapsförmedling i olika former.
Vi konstaterar också idag att det finns behov av en riktigt kvalificerad påbyggnadskurs för dem som arbetat inom området i många år och som nu vill gå vidare.

27 oktober
Anders Milton var i Sundsvall på konferens om rättspsykiatri. Det var en bra konferens säger mina ”källor”. Intressant med det ökade intresset för gemensamma diskussioner mellan rättspsykiatri och kriminalvård. Anders Milton och Lars Nylén, generaldirektör för Kriminalvårdsverket, är båda handlingsinriktade så om de gemensamt kan lyfta frågor borde det bli förändring.

26 oktober
Kerstin och jag var i Ronneby på Ett Helt Liv konferensen. Bra konferens som har funnits i många år. Unikt tillfälle att få träffa personer från såväl landsting, kommun som försäkringskassa och arbetsförmedling. Man blir glad av att vara där men samtidigt frustrerad. En massa bra föreläsningar, goda exempel från hela landet, kloka personer som vi lyssnar till år efter år men varför förmår vi inte förverkliga de bra exemplen i stor skala.

25 oktober
Var i ett snötäckt Leksand i sol på förmiddagen idag. Tänk så vackert Sverige är. Leksands Folkhögskola där detta psykiatrimöte ägde rum var beläget vid Siljan. Gymnastiksalen var proppfull av entusiastiska människor från vården, politiken men framför allt från brukar och intresseföreningar. Där fanns en riktig längtan efter förändringar och en kraftig önskan om att nu ska hela samhället ta krafttag för att människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder ska få en bättre tillvaro.

24 oktober
Kontaktmannagruppen för psykiatri på Sveriges Kommuner och Landsting träffades i Norge. Jag fick på eftermiddagen diskutera med dem om vad som borde hända när vi inte finns om ett år. De flesta verkar se att det behövs en fortsatt kraftsamling under många år för att nödvändig utveckling ska ske. Det är en positiv och konstruktiv stämning i den här gruppen.
De pratade om att gemensamt satsa på ett par förändringsområden i taget för att få riktig kraft i förändringen.

22 oktober
Vilken mötesdag.
Urban och Mikael träffade Ersta och Stockholmsländs landsting tillsammans med David Ershammar för att hitta lösning på var brukarinflytande projektet ska ligga. Så kom Karin Sandell vår journalist och vi gladde oss åt första numret av vårt infoblad och jobbade sedan vidare på nästa nummer som ska komma i månasdsskiftet nov-dec. Sedan var det dags för arbets- och styrgruppsmöte i projektet Tidiga insatser till personer som insjuknat i psykossjukdom. Vi kom riktigt långt. Annons för att få tag på en projektledare är på väg ut. En första träff för intresserade verksamheter planeras till 31 jan 2006.

21 oktober
Ann och jag träffade två personer vid IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, www.socialstyrelsen.se/IMS. Det var ett konstruktivt möte med diskussion om hur uppföljning ska ske av alla projekt och hur all erfarenhet som kommer att komma ut från alla projekt ska tas tillvara. Kanske kan IMS vara ta hand om nya erfarenheter och sprida kunskapen. Dessutom funderade vi på ett projekt kring insatser till personer med utvecklingsstörning och psykisk sjukdom. Ett annat område där mer kunskap efterfrågas är insatser till personer med stora och omfattande behov. Spännande att se vad det kan bli….

19 oktober
Birgitta Hagstöm , som nu börjar arbeta med barnområdet, var hos oss var här i dag. Hon har tidigare arbetat i Sociala barn och ungdomskommittén som la fram sitt betänkande 14 okt, se länk från vår hemsida. Vi har ägnat hela dagen åt: vad vi kan göra för att rollerna mellan socialtjänst, barn och ungdomspsykiatrin och skolan ska bli tydliga. Vår ingång i området är att vi vet att många av de människor som får allvarliga psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar som vuxna har haft svårigheter redan som barn. Av de personer som döms till rättspsykiatrisk vård har ca 90 % haft kontakt med socialtjänsten som unga och ca 75 % haft kontakt med barn och ungdomspsykiatrin. Anders Milton är angelägen om att vi kommer med förslag inom detta område och det ska vi frågan är bara med vad. Det är krångligt att hitta enkla bra lösningar inom områden där många olika intressenter har sin del av lösningen.
Kerstin Evelius och Anders Printz träffade ”FINSAM-nätverket” och pratade arbetsrehabilitering. Det är en samling av representanter från områden där man har eller tänker starta samordningsförbund. (Enligt lagen om Finansiell samordning). De fick ett mycket positivt mottagande. Kanske kan de vara delaktiga i satsningen på supported employment. Kerstin jobbar på med arbetsrehabiliteringsområdet. Hoppas verkligen att vi kan hitta vägar till förändring. Ju mer vi ser på det dess då tydligare blir det att en delaktighet i samhället förutsätter att man får vara med i arbetslivet på något sätt. Alla jobb måste inte vara på öppna marknaden. Huvudsaken är alla vi medborgare i samhället får chans att göra en insatts, känna att vi bidrar.

18 oktober
Vid träff med projektgrupp inom kriminalvården diskuterade vi gemensamma projekt mellan psykiatri och kriminalvård. Om man tittar på vad Hälso- och sjukvårdslagen säger så står det att Landstinget har skyldighet att erbjuda vård till alla medborgare. Det finns inga undantag för personer som är inom kriminalvården och det står inte heller att man kan ”straffa ut sig” ur vårdsystemet genom att missbruka eller vara kriminell. Det verkar mer självklart att personer i fängelse ska få den kroppssjukvård de behöver än att det psykiatriska vårdbehovet tillgodoses. Ingen skulle drömma om att säga att en person som har eksem får vänta med behandling tills han blir frigiven eller att en person med diabetes skulle bli av med sin medicin när han begått ett brott vilket kan hända om det är medicinering för en psykiatrisk åkomma. Det finns så mycket kvar av någon slags moraltänkande och skylla sig själv när det gäller missbruk och psykisk sjukdom.
Självklart måste specialistpsykiatrin kunna ge insatser till personer som är inom kriminalvården eller på SiS institutioner. Däremot är det kanske mer praktiskt att första linjens vård, motsvarande primärvård sker inom och av kriminalvården. Många utredningar och inledningen av behandling måste vara bra att göra under den tid en person är omhändertagen och lever under kontrollerade former. Dessutom borde en bra psykiatrisk insats och en kontakt som kan fortsätta vid frigivningen vara en självklar del för att förebygga återfall. Detta i kombination med bra sociala insatser inför frigivningen borde vara både mänskligt och samhällsekonomiskt gynnsamt.
jag hoppas verkligen att vi kan göra några gemensamma projekt.

15 september
Ann och jag på Seminarium om insatser till barn och unga ordnat av Sveriges Kommuner och Landsting. Claes Sundelin beskrev på ett bra sätt olika problemområden. Bättre insatser till barn har vi nu pratat om hur länge som helst och ändå händer inget. Det behövs gemensamma insatser från kommun och landsting men det finns goda exempel. Två kvinnor från Kiruna beskrev hur man där jobbar tillsammans. Barn psykiatrin kommer direkt när Socialtjänsten säger till och nu har de inga köer. Lät bra.

14 september
Möte med alla Länsrepresentanterna (1 person från kommun respektive landsting i varje län). Alla brukar och intresseorganisationerna i brukarnätverket, 15 stycken (se hemsidan www.sou.gov.se/psykiatri om Du vill se vilka) presenterade sig. Kul att se dem tillsammans. Jag tror att det var många länsrepresentanter som fick höra talas om någon förening de inte visste fanns.
Anders hade möte med brukarnätverket före. Både han och dom var så nöjda. Hoppas att vi kan leva upp till deras förväntningar. De ser ju så tydligt vad som behöver göras. Vi är äntligen på gång med brukarinflytande projektet. David Ershammar ska hålla i det. 21 nov blir det ett seminarium på temat. Anmälningsblankett finns på vår hemsida.

13 september
Kristy ,som var med, beskriver att Anders Milton var tuff mot politikerna på konferensen i Göteborg. Frågade varför de i praktiken inte prioriterade personer med psykiska funktionshinder. Vi återkommer ständigt till detta. Hur kan vi, samhället, tillåta att människor far så illa, har det så fattigt och eländigt som vad vissa personer med psykisksjukdom.

7 september
Marianne Björklunds rapport om Länstyrelserna och Socialstyrelsens granskning av kommunernas insatser till människor med psykiska funktionshinder.
Anders Milton ska med ut på presentationsturné Malmö, Göteborg, Umeå och Stockholm. Flera hundra deltagare kom per möte.
Det är en bra rapport som finns på Socialstyrelsens hemsida. Där blir det tydligt att samtidigt som det finns så mycket som brister i kommunernas insatser till personer med psykiska funktionshinder så är det så mycket som hänt de senaste 10 åren .Kommunerna har byggt ut sina verksamheter och det görs mycket bra. Samtidigt är det en bister verklighet för många att de inte alls får de insatser de skulle behöva för att leva ett bra liv.

5 september
Konferens i Norge
Jag blev verkligen glad över inbjudan att få berätta om psykiatrisamordningens arbete på Psykisk helsekonferensen 2005, Social- og helsedirektoratets årliga konferens i Oslo. Norge är mitt i sin ”Opptrappningsplan” för psykiatrin. Den storsatsningen de gör är imponerande. I inbjudan till konferensen skriver man att för människor med allvarliga psykiska sjukdomar är insatser som ger ett ställe att bo på, nog med pengar att leva på, god fysisk hälsa och meningsfull daglig sysselsättning som arbete eller studier det viktigaste för att de ska kunna hantera sitt liv. Mötet inleddes av Helse- og omsorgsminister, Anskar Gabrielsen. Han höll verkligen ett riktigt brandtal för människor med psykiska sjukdomars ska ha samma möjligheter till god vård som människor med kroppsliga sjukdomar. Han hade uppmärksammat att trots Norges uttalade satsning på psykiatrin hade kroppssjukvårdens kostnader ökat mer än psykiatrin. Därför hade han sett till att det i avtalet för 2005 med helsoföretagen fanns inskrivet att psykiatriområdet skulle få mer resurser än kroppssjukvården. Om du vill läsa om Norges satsning så finns det på hemsidan www.shdir.no/psykisk

30 augusti
Anders Milton och Björn Fries (Mobilisering mot Narkotika) inledde konferensen om ”Psykisk sjukdom och Missbruk” i Åre. Ann och jag är också med. Konferensen ordnas av det ”Dubbeldiagnosnätverk” som finns i Sverige. Många bra föreläsningar Anders blir mycket förtjust i Kim Mueser som han hör för första gången. Kim är verkligen en bra föreläsare och de har verkligen utvecklat sina insatser. På hemsidan www.mentalhealt.samhasa.gov finns ett program för personer med psykisk sjukdom och missbruk.

28 augusti
Efter tre riktigt intensiva planerings- och arbetsgrupps dagar med kansliet känns det skönt. Vi har gått igenom alla områden vi arbetar med, fattat beslut, skissat strategier och fördelat arbetsuppgifter. Det är mycket som är på gång.

25 augusti
Nu har vi haft två dagar om sociala insatser med professorer i socialt arbete och andra kloka kunniga personer inom området. Intressanta dagar men samtidigt lite jobbigt. Det är kul att se att det finns så mycket tankar som vi är överens om men samtidigt märkvärdigt svårt att få det konkret. Tänk att sociala insatser, även när det handlar om insatser man gör i personers vardag för att hjälpa dem med livet kan teoretiseras så mycket. Jag är alldeles för enkel och praktisk för att förstå. Men det var förstås olika. Det finns många som är både kunniga teoretiskt och kan göra det praktiskt och begripligt. Det kändes som vi kom fram till att i många frågor är vardagen och vad vi vill i livet precis lika, eller lika olika för människor med eller utan funktionshinder. Ofta räcker det nog med att fråga sig själv. ”hur skulle jag vilja ha det”. Då blir det självklart att ett respektfullt bemötande, människor som verkligen bryr sig, att jag får säga min mening, kan styra min vardag, får hjälp med det jag inte själv klarar osv är viktigt. Tyvärr tror jag att det finns en del personer som inte vill att de gamla ideologiska motsättningarna mellan sociala, medicinska och psykologiska synsätt ska överbryggas. Som tur är så är de flesta kloka människor som förstår att livet och människor har många dimensioner och att vi alla bara förstår en bråkdel av hur vi fungerar och interagerar med allt. Och det är bra med notoriska motsägare för de får oss alla att lyfta oss en bit till.

15 augusti De flesta är åter efter semestrarna. Nu är det bara lite drygt ett år kvar av vårt uppdrag. Det känns som ”nu har vi bråttom”. Det är så mycket vi vill åstadkomma. Pratar med Ann och vi är överens om att det som räknas för oss är att det blir förändrig för människor ute i samhället. Att de får bättre hjälp och stöd i vardagen,

fler får arbete och meningsfull sysselsättning och att människor får psykiatrisk hjälp när de behöver det. Vi ser att det är så mycket som fattas. Samtidigt har vi börjat förstå att det är så trögt att förändra. Det verkar inte ens hjälpa att alla är överens om vad som behövs. Även då är det hinder och en massa ”det går inte”. T.h.: Ann Tjernberg och jag gör reklam för vårt seminarium "För lite och för sent" under Almedalsveckan.